Utanpå tror ni att jag är så glad.
Men egentligen kämpar jag för att klara av en enkel dag..
Ni ser hur jag skrattar, och ni ser hur jag ler,
Men inuti min kropp så orkar jag inget mer...
Jag vill dölja min smärta så ni tror att det är perfekt för mig,
Men hur ska jag kunna spela, vet jag ens de själv?
Spelet är svårt och det finns inga regler, man får göra vad man vill utan att nån ser det..
Hålet i hjärtat, det kryper längre upp, o sen stannar de i halsen, 
Sen åker der ut ur mun.
Jag äter men jag svälter ändå,
får ingen näring, energi eller så..
Jag går in på mitt rum och klättrar upp i sängen,
Jag vill bara vara ensam men då kommer ångesten..